Vinga

 

Birdie 24 byggd 1976. Hon har varit i min ägo sedan våren 2007 ,då jag bestämde mig för att börja segla på sommaren istället för att evighetsrenovera min gamal Da Capo 20 katamaran byggd i plywood.

Efter en hel vinter med efterforskningar om olika segelbåtar fastnade jag slutligen för Birdie 24.  Anonser på olika Birdie 24: or med utrustning och pris jämfördes grundligt. Mitt sökande slutade i Västervik där ett stadigt handslag och en check utbyttes mot ett stycke flytetyg. Sen började funderingarna på olika förbättringar och förändringar växa fram.

Bottenfärg

Ifjol (2008) som var den andra sommaren i mitt ägarskap av Vinga, bättrade jag bara på bottenfärgen runt vattenlinjen och lite grand på kölen. Då använde jag samma färg som förre ägaren hade använt, någon form av konventionell International-bottenfärg. I år bestämde jag mig för att prova samma bottenfärg som jag tidigare använt, med förvånansvärt gott resultat på en plastad träbåt, nämligen ”Äkta trätjära”.

På den tidigare nämda båten, brukade jag tjära botten under durkarna för att impregnera virket. När detta var klart strök jag en gång av penseln på  halva akterspegeln under vattenlinjen. Senare samma sommar krånglade motorn och båten togs upp. Då upptäckte jag att ingenting hade vuxit på trätjäran, medan resten av skrovet såg ut som en sommaräng blandad med snäckor. Hela båten rengjordes och ordentligt med tjära målades på. Kommentarer som att det skulle påverka farten, vara besvärligt att  få bort samt att tjäran inte suger in i plasten och bara kladdar, och dess utom är helt förkastlig, lät inte vänta från vissa ”förståsigpåare”. Skillnaden visade sig vara något helt annat. Enligt GPS:en bibehölls båtens maxfart av 12,3 knop HELA SOMMAREN!!! När hösten kom och båten togs upp var en tunn och TORR hinna av tjära kvar på skrovet. Ingen beväxtning eller snäckor fanns (för utom på motorn där Bottenhavets alla snäckor och sjögräs tagit sin plats). Med bara kallvatten i högtryckstvätten blev skrovet lika rent som tidigare efter en tvätt!

Varför använda trätjära när man kan anväda pålitlig bottenfärg? Tja.. om man börjar med priset på bottenfärg som ligger på omkring 300kr litern, och Trätjärans 50kr/l (om man köper den på 25l hink) så förstår nog många båtägare att det finns pengar att spara. Det brukar ju gå åt några litrar färg per säsong! 25 liter för mig borde räcka i minst 10år. Trätjära är miljövänligt och luktar gott. Man kan måla båten flera veckor innan den sjösätts. Nackdelarna kan vara att man måste bättra på målningen några gånger på blankt underlag, alltså om förgående bottenfärg är helt borta. Andra båtägare kan få tjära på sina båtar innan tjäran torkat, och man använder samma lyftstroppar. Men och andra sidan kan man köpa egna lyftstroppar från exempelvis Sweedol som jag gjort, eller låta tjäran torka fast i två veckor tills den blir blank och hård.

Gissa var jag köpt min trätjära ifrån… Tyvärr finns bara en färg, så den fåfänge blir nog tvungen att betala mer för sin annars önskade kulör.

Det blir spännande att se hur det fungerar på segelbåten, men jag är inte orolig eftersom rengöringen till hösten borde vara lika enkel som tidigare båt. (och om det behövs?)

Ett tips för den som är intresserad att testa detta, prova bestryk en väl vald liten yta av skrovet med tjära och se hur det fungerar för dig.   Jag är nyfiken på andras resultat, speciellt från västkusten.

Hur gick det med Trätjäran efter en säsong i vattnet?

Jo, det är den bättre sortens grogrund för snäckor, åtminstonde sommaren 2009.

De vita prickar som syns är de förtretliga havstulpanerna som har släktträff på min köl. Jag kommer åter igen envisas med trätjäran, med den skillnaden att den inte kommer att hinna torka innan sjösättningen.

oktober 2010

Denna säsong fick hon endast några penseldrag av färsk trätjära som var i flytande skick vid doppet. De ytor som var svårast angripen av Tulpaner, dvs bakkanten av kölen fick några penseldrag extra av min tjära. Ingen bild på detta, men det är ändå inget att se. I början av augusti satte sig tulpanerna och jag kröp ner under båten och skådade eländet. Resultatet var ungefär det samma över alla ytor. Tills vidare får hon nog en omgång med rotborsten efter Skärgårdsstiftelsen sms om tulpanvarning, hur kallt det än må vara i vattnet. Allt för den marina miljön!

Maj 2011:  Nya fantastiska experiment med tulpanbekämpning är påbörjade.

Under vintern har kugghjulen snurrat några varv igen och en stulen och beprövad metod bestämdes att testas. Margarin.. många har nog tänkt ?Que pasa hombre? Margarin???

Förklaringen är i korta drag: Konsistensfett har ibland använts till att täta gliporna i skrov och bordläggning på träbåtar när de på våren varit uttorkade. Fettet har pressats ut när båten gistnat och blivit tät. En god vän har använt samma metod, fast använt margarin som fungerat lika bra. Konsistenfett och margarin innehåller massor med, för människor och djur, giftiga kemikalier att livnära sig på. Min gode väns båt har inte varit drabbad av havstulpaner där margarinet varit applicerat. Så summa summarum, borde detta fungera även på ett segelbåtsskrov!

För att inte ”ta sig vatten över huvudet” testar jag detta i sommar (2011) på några provytor där havstulpanerna brukar frodas som bäst.

Först bottenskrapades hela skrovet. Detta var bland det mest otrevliga jobb jag gjort på båten. Man blir lätt smurfblå från topp till tå.

Sedan målades skrovet med Neptun Formula, som är en miljövänlig bottenfärg. Jag valde en så ljus kulör som möjligt  (ljus grå) eftersom tulpanerna tydligen ogillar det(?). Sedan åkte spackelspaden och margarinet fram.

Strax bakom kölen är ett mörkt och bra ställe där de små kanaljerna brukar trivas bäst.

Även en liten ojämnhet på kölen blev utjämnad. Kanske det var en åldersrynka på den gamla damen?

Sen var det dags att lägga i henne. Vaggans blå fingeravtryck fick vara kvar som referensytor till omålat skrov. 3 in one testet har börjat!

 

 

Upptagning 4:e oktober 2011

Sommarens tester resulterade i följande bildbevisning..

Här har margarinet blivit hårt påfrestat av en hjälpande fot som sparkade bort tulpaner vid en badtur. Fotens ägare var ovetande om min yta för testning, och behövde ej oroa sig för uttorkade fötter den dagen. Den gamla blå international färgen höll fortfarande mer än den lovat!

 

 

Margarinet på undersidan var fortfarande oätligt tyckte både jag och de marina organismerna.

 

 

En närstudie av margarinets tjocklek samt oätlighet, bevisar mina farhågor. Giftigt som faan men miljövänligt och fullt fungerande!

 

 

 

 

 

Den miljövänliga Neptun Formulan, var så miljövänlig att alla utom jag gillade den. Trots efterlevda instruktioner från ovannämnd leverantör, blev resultatet en fantastisk skaldjurs buffé.

Enligt en artikel i Praktiskt Båtägande kommer inte denna miljövänliga färg ut på marknaden nästa år, och jag är knappast förvånad.

 

 

 

 

 

 

 

Vaggan 2009

Eftersom vårrustningen av båten i år har gått över förväntan lätt, fort och mycket, så tänkte jag redan nu förbereda upptagningen (så här en vecka innan sjösättning). Som vanligt har jag tagit vad jag ”hadit” och efter bästa förmåga och fantasi knåpat ihop en ny vagga, samt fått den på plats.

Eftersom jag har haft begränsad tillgång till stålmaterialet så räckte det endast till de mest  primära delarna. Fördelarna är att materialpriset och förvaringsutrymmet krymper, samt om båten plötsligt skulle växa några fot så kan vaggan göra det samma.

Några krökta stålbalkar fick sig en omgång med kapen och svetsen. Här är ett hörn av bottenramen som låses med sprintar. Sidostöttan står löst och ledigt i balkhalvorna.

Höj och sänkbara sidostöttor, tillverkade av övriga delar av balken. Gängstången skänktes av en ruskigt hygglig kompis.  

Virket är av modell 2×4 tum, som jag fick äran att frisera med motorsågen för passformens skull.

Den nya vaggan kunde ihopmonteras och passas in medan båten stod i den gamla.

Sedan var det bara lite ångestladdat att tabort den gamla vaggan…

…men det gick bra och allt verkar stadigt. Möjligen kommer jag att fästa några snedstag i långskeppslinjen mellan stöttor och ram, men det får bli i höst.

Vad gällande den BLÅ fläcken framför stöttan, så tänker jag låta den och de andra tre vara kvar för att se huruvida det blir någon skillnad på beväxtningen under sommaren.

Nedgångslucka

Här flöljer några förändringar som gjorts under sommaren 2009.

Nedgångsluckan till salongen hade en liten fönsterglugg. I och för sig robust och bra lucka med tanke på vad en våg som slår in i sittbrunnen kan ställa till med. Den nya luckan, eller rättare sagt den gamla omgjorda luckan klarar inte en stor våg, men däremot regn som är det vanligast förekommande.    Det har helatiden varit ett problem att stuva undan luckan när den inte används. Jag bestämde mig därför att göra luckan vikbar på mitten. De gamla plexiglasrutorna som jag räddade ifrån katamaranslakten, kom då väl till pass. Med trettio år på nacken och ganska rispiga, så får de ändå duga. Eftersom de båda halvorna av rutorna bör slutatätt mot varandra när luckan är stängd, så måste rutorna bearbetas lite extra.   För detta använde jag  två väl fastspända aluminiumprofiler på var sida om rutan, samt sickling med Morakniven tills det gnisslde i ”aluprofilerna”. De övriga sidorna behövdes inte vara lika släta… men dock raka. Japansågen från ”Clas i sjön” gjorde jobbet perfekt.

Luckan kapades på mitten och öppningen för rutorna sågades ut. Eftersom luckan i sig, (med en lätt förmodan att den varit med sedan båtens begynnelse) inte längre har sin forna finnish så skall även den få sig en liten ansiktslyftning.. eller hur man nu vill bedöma saken(?). Den var förmodligen betsad och definitivt lackad. Men nu blir den svartmålad. Svart av den enkla anledningen: man tar vad man har till hands. Latexfog blir genomskinlig när den härdat. Några mässingskruvar från katamaranen, samt gångjärn fogade samman halvorna. För ”täterhetensskull” lades en tunn sträng latexfog även på den ena kanten av rutan, där den fick härda klart innan användning. På plats så ger den avsevärt mycket mer ljus in i båten än som orginal. Lite solfilm och man ser bara ut.

Lite annat nytt

Sittbrunnsskydden har fått påsydda namn och en 20w solcellspanel har kommit till (oj vad effektiv den är).

Fattigmansfenderhållare.. tillverkade av gamla vant och rörklämmor, och hemsydda vantskruvsskydd. Tre fördelar med dessa: De fungerar som de man köper, ingen har lagtmärke till dem, de var så gott som gratis.

Ny antenn i masten är påskruvad och inkopplad.
Med hjälp av dirken kunde jag dra en tunnare ”lotslina” genom masten
för att enkelt dra antennkabeln. Jag hade tänkt sätta några oklippta strippar på halv annan meter
för att kabeln inte skall slå inuti masten, men i min iver att få det hela klart glömdes de bort.

Någon gång i framtiden kommer den gamla tejpade lanternakabeln bytas ut
och bli lika fin och ordentlig som sin granne, DSC-kabeln.

Själva apparaten lyser vackert orange och pratar med mig ibland. 

Sittbrunnen

Teak-ribbad sittbrunn är förvisso både beprövat och vackert, för att inte säga praktiskt. Många små 70-tals båtar är kala och halkiga på tofterna i sittbrunnen. Förmodligen var det helt enkelt för dyrt och besvärligt eftersom många av dessa båtar var av halvfabrikat. Så även min båt.

Hur många gånger har väl inte muggar, tallrikar, tampar och till och med folk halkat omkring på tofterna i en stadig kryss? För att inte tala om hur kall om baken man många gånger blivit när det varit för blött att sitta på dynorna som även de halkat omkring? Detta problem torde nu vara historia!

Först gjordes mallar i golvpapp.

Bordstabletten ”Tyst” från Ikea inhandlades i ungefär 7buntar om fyra i varje. Baksidan fick bli framsidan till detta projekt.

Mallarna spändes fast med snabbtving och skars ut med mattkniv.

Sittbrunnen slipades först med grovt sandpapper. Sedan maskerades alla kanter och den slutliga passningen av korkskivorna kontrollerades.

Biltemas nåtmassa fick spela rollen som lim.

Utsmetat med fönsterskrapa såg det ut som Fjällbrynt messmör! Jag såg till att nåtlagret blev lite extra tjockt nära kanterna, så att det gick att pressa ut det ordentligt när korken lades på.

Såhär blev det till slut. Nu återstår endast att putsa kanterna lite försiktigt med fint sandpapper efter att nåtmassan har härdat.