Teak-ribbad sittbrunn är förvisso både beprövat och vackert, för att inte säga praktiskt. Många små 70-tals båtar är kala och halkiga på tofterna i sittbrunnen. Förmodligen var det helt enkelt för dyrt och besvärligt eftersom många av dessa båtar var av halvfabrikat. Så även min båt.
Hur många gånger har väl inte muggar, tallrikar, tampar och till och med folk halkat omkring på tofterna i en stadig kryss? För att inte tala om hur kall om baken man många gånger blivit när det varit för blött att sitta på dynorna som även de halkat omkring? Detta problem torde nu vara historia!
Först gjordes mallar i golvpapp.
Bordstabletten ”Tyst” från Ikea inhandlades i ungefär 7buntar om fyra i varje. Baksidan fick bli framsidan till detta projekt.
Mallarna spändes fast med snabbtving och skars ut med mattkniv.
Sittbrunnen slipades först med grovt sandpapper. Sedan maskerades alla kanter och den slutliga passningen av korkskivorna kontrollerades.
Biltemas nåtmassa fick spela rollen som lim.
Utsmetat med fönsterskrapa såg det ut som Fjällbrynt messmör! Jag såg till att nåtlagret blev lite extra tjockt nära kanterna, så att det gick att pressa ut det ordentligt när korken lades på.
Såhär blev det till slut. Nu återstår endast att putsa kanterna lite försiktigt med fint sandpapper efter att nåtmassan har härdat.
Publicerat av vinga24 
Sittbrunnsskydden har fått påsydda namn och en 20w solcellspanel har kommit till (oj vad effektiv den är).
Fattigmansfenderhållare.. tillverkade av gamla vant och rörklämmor, och hemsydda vantskruvsskydd. 
Tre fördelar med dessa: De fungerar som de man köper, ingen har lagtmärke till dem, de var så gott som gratis.
Det har helatiden varit ett problem att stuva undan luckan när den inte används. Jag bestämde mig därför att göra luckan vikbar på mitten. De gamla plexiglasrutorna som jag räddade ifrån katamaranslakten, kom då väl till pass. Med trettio år på nacken och ganska rispiga, så får de ändå duga. Eftersom de båda halvorna av rutorna bör slutatätt mot varandra när luckan är stängd, så måste rutorna bearbetas lite extra. 
För detta använde jag två väl fastspända aluminiumprofiler på var sida om rutan, 
samt sickling med Morakniven tills det gnisslde i ”aluprofilerna”. 
De övriga sidorna behövdes inte vara lika släta… men dock raka. Japansågen från ”Clas i sjön” gjorde jobbet perfekt.
Den var förmodligen betsad och definitivt lackad. Men nu blir den svartmålad. Svart av den enkla anledningen: man tar vad man har till hands. 
Latexfog blir genomskinlig när den härdat. Några mässingskruvar från katamaranen, samt gångjärn fogade samman halvorna. 
För ”täterhetensskull” lades en tunn sträng latexfog även på den ena kanten av rutan, där den fick härda klart innan användning. 
På plats så ger den avsevärt mycket mer ljus in i båten än som orginal. 
Lite solfilm och man ser bara ut.
